Apelsinmacarons med vallmofrö

Lämna en kommentar

Apelsinmacaron med vallmo

Testade ett recept från Marie-Laure Tombinis bok Makroner i helgen: macarons med apelsin- och vallmokräm. Jag hade köpt orange, härlig färg på The English Shop i Söderhallarna och hällde mängder i smeten. Lite rött la jag också i för att få en sån där rikigt halloween-orange ton. Och färgen blev riktigt bra, men det var väl också det enda lyckade med hela baket. Resten gick mindre bra.

Till att börja med hade jag för lite mandelmjöl hemma, så jag fick räkna om proportionerna på övriga ingredienser. Det bör väl inte ha påverkat resultatet (annat än att jag fick en plåt kakor istället för två) men det rubbade mina cirklar, vilket ledde mig till misstag nummer två.

Jag var lat: jag hade två redan färdigtillskurna lager bakplåtspapper. Istället för att klippa till ett tredje (tråkigaste momentet med hela baket…) la jag en sån där bakplåtsduk av teflon under papperen. Stort misstag, visade det sig. Teflonduken skyddade macaronernas undersida från värmen så bra att de inte ens var nära färdigbakta efter de vanliga 11 ugnsminuterna. Stoppade tillbaka dem i ugnen en stund till men höjden, som är en förutsättning för macaronerna ska få fötter – den ville sig inte riktigt (när man tagit ut kakorna ur ugnen sjunker de ihop lite vilket ger de karaktäristiska fötterna).

Misstag nummer tre: krämen. Följde proportioner och innehåll i krämreceptet noggrannt. I vanliga fall improviserar jag lite när det gäller krämerna, utifrån vilka ingredienser jag själv tycker om. Krämen innehöll ägg, maizenamjöl, apelsinjuice och vallmofrön och på bilden i boken var den härligt orange, mjuk, halvt genomskinlig och med vackra prickar av vallmo längs sidorna på macaronerna. Det skulle ta ca fem min för krämen att stelna i en kastrull på låg värme. Min kräm stelnade efter tio sekunder, blev stel och stabbig och alldeles grå. Undrar vad jag gjorde för fel?

Så resultatet av mina ansträngningar blev platta macaroner av vilka hälften inte gick att lossa från bakplåtspapperet, och en kräm som var så stabbig att den knappt gick att breda på kakorna.

Och smaken då? Maken (som tog på sig rollen som allsmäktig smakdomare) dömde trots allt till macaronernas fördel. ”Inte så illa som man kunnat tro”. Jag får väl nöja mig med det den här gången…

Annonser

Enkel match att få till perfekta macaroner?

Lämna en kommentar

Fyllningen är macaronens kärna

Lämna en kommentar

Svartvinbärkräm med myrten-likör och vit choklad

De här violmacaronerna är fyllda av svartvinbärkräm med myrten-likör och vit choklad.

Jag har varit så besatt av att få till den perfekta kakan att jag mer eller mindre betraktat fyllningen som ett nödvändigt ont. Jag vill helst att den delikata lilla macaron-hamburgaren ska klar i och med att jag tar ut kakorna ur ugnen. Men så är det ju förstås inte. Lösningen har förstås blivit att röra ihop fyllningen medan kakorna gräddas i ugnen. Men snabbt ska det gå och enkelt ska det vara! Har därför för tillfället valt bort alla krämer som bygger på äggulor som låångsamt, låångsamt ska puttra sig stelnande på låg värme. Min favorit-bas är istället vit choklad. Dels för att allt blir så fantastiskt gott med vit choklad, och dels för att den är så smidigt att hantera.

Ett enkelt recept som går att variera i det oändliga är följande:

  1. Lägg någon slags bär/frukt i en kastrull (ca 1 dl) tillsammans med muscavadosocker (ca 1 tsk eller mer om bären behöver sötas ytterligare) och en liten skvätt likör (inte för mycket, krämen får inte bli för vattnig).
  2. Låt alltihop puttra tills frukten blivit mjuk och lätt går sönder och sockret karamelliserats. Om du hällde i mycket vätska kan du låta överskottet ånga bort.
  3. Kör alltihop till en slät kräm med hjälp av handmixer.
  4. Tillsätt finhackad vit choklad (50-100 gr) rakt ner i den fortfarande varma bärkrämen. Rör om tills chokladen smält. Låt svalna innan användning.